allomfattande

Den 3 minuter långa jorbävningen som uppmätte 9.0 ruskade vår lilla betongkub i vilken vi befann oss i vid tidpunkten för jorbävningen. Husets robusta konstruktion skapade en slags marackas-effekt under hela förloppet. Inne i huset skallrade allt lös-sittande (innerväggar, fönster, möbler osv) ursinnigt samtidigt som det kändes som att gå i lustiga huset - man fick hålla i sig för att navigera i rummet. Från balkongen så vi kringliggande hus guppa som båtar i vågor - helt bizzart. Det var som om marken var flytande och byggkranarna samt de höga husen svajade i slowmotion.

Vi följde Live-sändningar där vi bevittnade byar och människor spolas bort. Nu först insåg vi allvaret och att vi var lyckliga som befann oss på den plats vi var. Och tillsammans.

Dygnet efter var ett slags surrealistiskt vacum. Tågen stod stilla, människor bunkrade mat i affärerna.

Sketparken var stängd och tom. Sjösjukan vi upplevde var de 2-300 efterskalven som följde under detta dygn. Vi tog en paniktaxi till flygplatsen och under denna resa såg vi abstrakt videomaterial från Fukoshima men förstod inte vad som hänt då sändingarna var live och på japanska.

På flygplatsen delade man ut sovsäckar och liggunderlag, allt enligt den japanska, kollektivistiska andan.

Vi var på ett av de 10 första planen som lämnade Narita, Tokyo. Först när vi landat på Filippinerna fick vi rapporter om kärnkraftskatastrofen. Det var en enorm lättnad att kunna följa detta på distans.

Videon nedan visar minuterna efter skalvet där jag irrar runt med kameran igång.

session i Yokohama skatepark. sjukt stor betongyta under en upphöjd motorväg. camilla knäppte. och satte shuvits